5 år sedan!
Kan inte förstå att det gått hela 5 år sen olyckan, och jag gråter fortfarande bara jag tänker på det.
Den sommaren var den värsta i mitt liv och med all säkerhet din värsta också. Brukar drömma om de på nätterna och vakna och sedan börja gråta, Är så glad att du överlevde och att du mår bra idag, Men de känns ändå som om det vore igår. Minns hur rädd jag var för o förlora dig och aldrig mer få se dig, så rädd för att du aldrig skulle vakna, så rädd för att du aldrig skulle kunna bli en normal människa igen. Men du hade verkligen änglavackt. Det var ett mirakel att du överlevde och vart återställd igen. Bara tanken på hur illa det kunde ha varit får mig att börja gråta, Är så tacksam för att du lever idag,
Du är verkligen världens bästa pappa och jag är otroligt stolt över dig! Önska att vi kunde ha mer kontakt och träffas lite oftare. Blir arg på mig själv som förstörde den fina kontakten vi hade. Försöker att göra så gott jag kan för att allt ska bli som förut men de känns lixom som om dom åren har runnit iväg och snart kommer de vara försent. Snart kan jag inte vara pappas lilla flicka längre. Snart kan jag inte komma o lägga mig brevid dig i soffan och krama om dig!
Du ska veta att jag älskar dig mer än ord kan förklara. Tänker på dig nästan hela tiden och vill bara vara hos dig så mycket som möjligt, Men tyvärr så räcker inte tiden till! Förlåt :( <3
Jag älskar dig <3
